Solbloggen, helt enkelt,

Jag stod idag och tittade ut genom fönstret ut mot Stockholm och slogs av samma melankoli som jag alltid gör när jag står och tittar ut över denna stad och inser att jag egentligen inte har något med den att göra, att det finns så mycket där ute och jag kan inte vara med om det, på grund av att jag stänger mig själv inne i denna lägenhet.

Men när jag funderar på vad jag ska göra när jag väl är ute i världen så kommer jag inte på nåt, då jag inte känner för att göra något när jag är ensam. Jag är en sån person som kan göra allt så länge jag har någon annan med mig, men så fort jag lämnas ensam så försvinner all min styrka och min livsvilja, och jag känner detta så fort jag slutat umgås med någon av mina vänner efter att ha umgåtts under en lite längre tid. Jag önskar ingens medömkan genom vad jag skriver här. Detta är bara ett konstaterande som inte kommer ändras vid något tillfälle under hela mitt liv, i alla fall kan inte jag se någon lösning på denna negativa inställning från mig själv... Jag bara är sån.

Men denna gång har jag dessutom varit en lögnare, inte mot någon annan, men mot mig själv. Jag har nämligen bestämt att jag ska låta flickan, som jag fallit för, vara och få vara ihop med den kille hon valt. Jag har lovat och svurit på att jag inte ska lägga mig i deras förhållande något mer. Men det är inte alls vad jag egentligen känner! Jag vill vara med henne! Jag vill prata med henne om allt och inget!Jag vill göra allt med henne! Jag känner inte alls att jag vill vara den vän jag säger att jag ska vara mot både henne och hennes kille, och jag vet inte om jag kommer kunna klara av att träffa henne några fler gånger, då jag känner sån oerhörd saknad så fort hon lämnar mig ensam. Då är det lättare att vara ensam hela tiden och inte låta känslorna återkomma alls, känslorna av lycka och välmående.

Jag vet att jag har sagt till alla jag pratade med igår (Tisdag 3/6-08) att jag mår bra och känner mig otroligt lugn... Men det var inte sant har det visat sig idag... Jag tror inte riktigt jag fattade vad jag hade bestämt redan samma dag som jag bestämde det hela. Men idag när jag stod där och funderade, så kom jag fram till att inget kommer vara på det sätt det varit de senaste 2 ½ veckorna... och den insikten fick det att brista... Det faktum, att om jag ska kunna hålla mig som en vän, så kommer jag inte kunna röra vid henne, kommer inte kunna vara den nära person som jag egentligen är, för när jag är den som släpper in folk nära så berör jag både mina egna känslor och kanske även den andre personens med, och ska man inte förstöra någon annans förhållande, så ska man inte lura dem om ev. känslor för en, om de nu inte har de egentligen... Det är inte något en äkta vän gör, varken mot sig själv eller mot den andre. Så numera kommer jag vara den där lite kalle och ovänlige, fast jag egentligen inte vill vara sån!

Förlåt Sabina, om du läser detta... Det behövdes skrivas, och jag har sagt att jag ska låta dig vara... iaf på det här planet Så det hamnar här istället...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
På en annan notering så får vädret Fyra (4) Solar!
-